publicerad: 2015
olycksprofet
o·lycks|pro·fet
substantiv
~en ~er • person som spår olyckor
Singular | |
---|---|
en olycksprofet | obestämd form |
en olycksprofets | obestämd form genitiv |
olycksprofeten | bestämd form |
olycksprofetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
olycksprofeter | obestämd form |
olycksprofeters | obestämd form genitiv |
olycksprofeterna | bestämd form |
olycksprofeternas | bestämd form genitiv |