publicerad: 2015
ombrytning
om|bryt·ning
substantiv
~en ~ar ombryta
Singular | |
---|---|
en ombrytning | obestämd form |
en ombrytnings | obestämd form genitiv |
ombrytningen | bestämd form |
ombrytningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ombrytningar | obestämd form |
ombrytningars | obestämd form genitiv |
ombrytningarna | bestämd form |
ombrytningarnas | bestämd form genitiv |