publicerad: 2015
omen
omen
[o´men]
substantiv
~et; pl. ~ • förebud, varsel
Singular | |
---|---|
ett omen | obestämd form |
ett omens | obestämd form genitiv |
omenet | bestämd form |
omenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
omen | obestämd form |
omens | obestämd form genitiv |
omenen | bestämd form |
omenens | bestämd form genitiv |