publicerad: 2015
omintetgöra
om·int·et|göra
verb
‑gjorde, ‑gjort, ‑gjord n. ‑gjort, pres. ‑gör • hindra förverkligandet av, kullkasta: omintetgöra ngt el. göra ngt om intet
Finita former | |
---|---|
omintetgör | presens aktiv |
omintetgörs (omintetgöres) | presens passiv |
omintetgjorde | preteritum aktiv |
omintetgjordes | preteritum passiv |
omintetgör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att omintetgöra | infinitiv aktiv |
att omintetgöras | infinitiv passiv |
har/hade omintetgjort | supinum aktiv |
har/hade omintetgjorts | supinum passiv |
Presens particip | |
omintetgörande | |
Perfekt particip | |
en omintetgjord + substantiv | |
ett omintetgjort + substantiv | |
den/det/de omintetgjorda + substantiv |