publicerad: 2015
omintetgöra
om·int·et|göra
verb
‑gjorde, ‑gjort, ‑gjord n. ‑gjort, pres. ‑gör • hindra förverkligandet av, kullkasta: omintetgöra ngt el. göra ngt om intet
| Finita former | |
|---|---|
| omintetgör | presens aktiv |
| omintetgörs (omintetgöres) | presens passiv |
| omintetgjorde | preteritum aktiv |
| omintetgjordes | preteritum passiv |
| omintetgör | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att omintetgöra | infinitiv aktiv |
| att omintetgöras | infinitiv passiv |
| har/hade omintetgjort | supinum aktiv |
| har/hade omintetgjorts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| omintetgörande | |
| Perfekt particip | |
| en omintetgjord + substantiv | |
| ett omintetgjort + substantiv | |
| den/det/de omintetgjorda + substantiv | |


