publicerad: 2015
omruskning
om|rusk·ning
substantiv
~en ~ar 3ruska (om)
Singular | |
---|---|
en omruskning | obestämd form |
en omrusknings | obestämd form genitiv |
omruskningen | bestämd form |
omruskningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omruskningar | obestämd form |
omruskningars | obestämd form genitiv |
omruskningarna | bestämd form |
omruskningarnas | bestämd form genitiv |