publicerad: 2015
omriggning
om|rigg·ning
substantiv
~en ~ar rigga 1
Singular | |
---|---|
en omriggning | obestämd form |
en omriggnings | obestämd form genitiv |
omriggningen | bestämd form |
omriggningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omriggningar | obestämd form |
omriggningars | obestämd form genitiv |
omriggningarna | bestämd form |
omriggningarnas | bestämd form genitiv |