publicerad: 2015
omstuvning
om|stuv·ning
substantiv
~en ~ar • ofta bildl. omordning, omorganisation
Singular | |
---|---|
en omstuvning | obestämd form |
en omstuvnings | obestämd form genitiv |
omstuvningen | bestämd form |
omstuvningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omstuvningar | obestämd form |
omstuvningars | obestämd form genitiv |
omstuvningarna | bestämd form |
omstuvningarnas | bestämd form genitiv |