publicerad: 2015
onus
onus
[o´nus]
substantiv
~et; pl. ~ • pålaga, börda, skatt
Singular | |
---|---|
ett onus | obestämd form |
ett onus | obestämd form genitiv |
onuset | bestämd form |
onusets | bestämd form genitiv |
Plural | |
onus | obestämd form |
onus | obestämd form genitiv |
onusen | bestämd form |
onusens | bestämd form genitiv |