publicerad: 2015
orienteringspunkt
orient·er·ings|punkt
substantiv
~en ~er • till orientering 2 punkt 1
Singular | |
---|---|
en orienteringspunkt | obestämd form |
en orienteringspunkts | obestämd form genitiv |
orienteringspunkten | bestämd form |
orienteringspunktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
orienteringspunkter | obestämd form |
orienteringspunkters | obestämd form genitiv |
orienteringspunkterna | bestämd form |
orienteringspunkternas | bestämd form genitiv |
SAOL
Alfabetisk lista