publicerad: 2015
orienteringsförmåga
orient·er·ings|för·måga
substantiv
~n • till orientera sig orientering förmåga 1
Singular | |
---|---|
en orienteringsförmåga | obestämd form |
en orienteringsförmågas | obestämd form genitiv |
orienteringsförmågan | bestämd form |
orienteringsförmågans | bestämd form genitiv |