publicerad: 2015
orienteringsförmåga
orient·er·ings|för·måga
substantiv
~n • till orientera sig orientering förmåga 1
| Singular | |
|---|---|
| en orienteringsförmåga | obestämd form |
| en orienteringsförmågas | obestämd form genitiv |
| orienteringsförmågan | bestämd form |
| orienteringsförmågans | bestämd form genitiv |


