publicerad: 2015
orimlighet
o|rim·lig·het
substantiv
~en ~er orimlig
Singular | |
---|---|
en orimlighet | obestämd form |
en orimlighets | obestämd form genitiv |
orimligheten | bestämd form |
orimlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
orimligheter | obestämd form |
orimligheters | obestämd form genitiv |
orimligheterna | bestämd form |
orimligheternas | bestämd form genitiv |