publicerad: 2015
otrevlighet
o|trev·lig·het
substantiv
~en ~er otrevlig
Singular | |
---|---|
en otrevlighet | obestämd form |
en otrevlighets | obestämd form genitiv |
otrevligheten | bestämd form |
otrevlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
otrevligheter | obestämd form |
otrevligheters | obestämd form genitiv |
otrevligheterna | bestämd form |
otrevligheternas | bestämd form genitiv |