provaprova
verb
~de ~t • använda på försök| Finita former |
|---|
| provar | presens aktiv |
| provas | presens passiv |
| provade | preteritum aktiv |
| provades | preteritum passiv |
| prova | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att prova | infinitiv aktiv |
| att provas | infinitiv passiv |
| har/hade provat | supinum aktiv |
| har/hade provats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| provande |
| Perfekt particip |
|---|
| en provad + substantiv |
| ett provat + substantiv |
| den/det/de provade + substantiv |
prova in
• prova under viss tid| Infinita former |
|---|
| att prova in | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| inprovande |
| Perfekt particip |
|---|
| en inprovad + substantiv |
| ett inprovat + substantiv |
| den/det/de inprovade + substantiv |
prova på
• ägna sig åt ngt på försök: prova på att vindsurfa| Infinita former |
|---|
| att prova på | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| påprovande |
| Perfekt particip |
|---|
| en påprovad + substantiv |
| ett påprovat + substantiv |
| den/det/de påprovade + substantiv |
prova ut
• prova ut el. utprova ett läromedel
