publicerad: 2015
paja
paja
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ gå sönder; slå sönder, förstöra
Finita former | |
---|---|
pajar | presens aktiv |
pajas | presens passiv |
pajade | preteritum aktiv |
pajades | preteritum passiv |
paja | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att paja | infinitiv aktiv |
att pajas | infinitiv passiv |
har/hade pajat | supinum aktiv |
har/hade pajats | supinum passiv |
Presens particip | |
pajande | |
Perfekt particip | |
en pajad + substantiv | |
ett pajat + substantiv | |
den/det/de pajade + substantiv |
paja ihop
• falla ihop, kollapsaInfinita former att paja ihop infinitiv aktiv Presens particip ihoppajande Perfekt particip en ihoppajad + substantiv ett ihoppajat + substantiv den/det/de ihoppajade + substantiv