publicerad: 2015
paradox
para·dox
[‑dåk´s]
substantiv
~en ~er • skenbart orimlig sats; motsägelsefull företeelse
Singular | |
---|---|
en paradox | obestämd form |
en paradox | obestämd form genitiv |
paradoxen | bestämd form |
paradoxens | bestämd form genitiv |
Plural | |
paradoxer | obestämd form |
paradoxers | obestämd form genitiv |
paradoxerna | bestämd form |
paradoxernas | bestämd form genitiv |