publicerad: 2015
partikollega
parti|kol·lega
substantiv
~n; pl. ‑kollegor el. ‑kolleger parti 3 kollega
Singular | |
---|---|
en partikollega | obestämd form |
en partikollegas | obestämd form genitiv |
partikollegan | bestämd form |
partikollegans | bestämd form genitiv |
Plural | |
partikollegor (partikolleger) | obestämd form |
partikollegors (partikollegers) | obestämd form genitiv |
partikollegorna (partikollegerna) | bestämd form |
partikollegornas (partikollegernas) | bestämd form genitiv |