publicerad: 2015
partitur
part·it·ur
[‑u´r]
substantiv
~et; pl. ~ • häfte med sammanställning i noter av alla stämmor under varandra i musikverk
Singular | |
---|---|
ett partitur | obestämd form |
ett partiturs | obestämd form genitiv |
partituret | bestämd form |
partiturets | bestämd form genitiv |
Plural | |
partitur | obestämd form |
partiturs | obestämd form genitiv |
partituren | bestämd form |
partiturens | bestämd form genitiv |