publicerad: 2015
pendel
pendel
substantiv
~n pendlar 1 fritt hängande och svängande kropp t.ex. i golvur2 pendeltåg, pendelbuss; till pendla 2 – De flesta sammansättn. med pendel- hör till pendel 2.
Singular | |
---|---|
en pendel | obestämd form |
en pendels | obestämd form genitiv |
pendeln | bestämd form |
pendelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
pendlar | obestämd form |
pendlars | obestämd form genitiv |
pendlarna | bestämd form |
pendlarnas | bestämd form genitiv |