publicerad: 2015
penning
penn·ing
substantiv
~en ~ar 1 som förled i sammansättn. pengar; som efterled ofta ersättning, anslag: penningmarknad; handpenning; föräldrapenning2 ⟨åld.⟩ mynt – Nästan alla sammansättn. med penning- hör till penning 1.
Singular | |
---|---|
en penning | obestämd form |
en pennings | obestämd form genitiv |
penningen | bestämd form |
penningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
penningar | obestämd form |
penningars | obestämd form genitiv |
penningarna | bestämd form |
penningarnas | bestämd form genitiv |