publicerad: 2015
perfiditet
per·fid·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er perfid
Singular | |
---|---|
en perfiditet | obestämd form |
en perfiditets | obestämd form genitiv |
perfiditeten | bestämd form |
perfiditetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
perfiditeter | obestämd form |
perfiditeters | obestämd form genitiv |
perfiditeterna | bestämd form |
perfiditeternas | bestämd form genitiv |