publicerad: 2015
personkonflikt
pers·on|kon·flikt
substantiv
~en ~er person 1 konflikt
Singular | |
---|---|
en personkonflikt | obestämd form |
en personkonflikts | obestämd form genitiv |
personkonflikten | bestämd form |
personkonfliktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
personkonflikter | obestämd form |
personkonflikters | obestämd form genitiv |
personkonflikterna | bestämd form |
personkonflikternas | bestämd form genitiv |