publicerad: 2015
pirrning
pirr·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ 1pirra
Singular | |
---|---|
en pirrning | obestämd form |
en pirrnings | obestämd form genitiv |
pirrningen | bestämd form |
pirrningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
pirrningar | obestämd form |
pirrningars | obestämd form genitiv |
pirrningarna | bestämd form |
pirrningarnas | bestämd form genitiv |