publicerad: 2015
planka
1planka
substantiv
~n plankor • avlångt, rektangulärt stycke trävirke
Singular | |
---|---|
en planka | obestämd form |
en plankas | obestämd form genitiv |
plankan | bestämd form |
plankans | bestämd form genitiv |
Plural | |
plankor | obestämd form |
plankors | obestämd form genitiv |
plankorna | bestämd form |
plankornas | bestämd form genitiv |
2planka
verb
~de ~t 1 ⟨vard.⟩ hoppa el. klättra över plank; smita in över plank utan att betala2 ⟨vard.⟩ plagiera
Finita former | |
---|---|
plankar | presens aktiv |
plankas | presens passiv |
plankade | preteritum aktiv |
plankades | preteritum passiv |
planka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att planka | infinitiv aktiv |
att plankas | infinitiv passiv |
har/hade plankat | supinum aktiv |
har/hade plankats | supinum passiv |
Presens particip | |
plankande | |
Perfekt particip | |
en plankad + substantiv | |
ett plankat + substantiv | |
den/det/de plankade + substantiv |