SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
planta
1planta substantiv ~n plantor växtdel som befinner sig i begynnelseskedet av sin ut­veckling
Singular
en plantaobestämd form
en plantasobestämd form genitiv
plantanbestämd form
plantansbestämd form genitiv
Plural
plantorobestämd form
plantorsobestämd form genitiv
plantornabestämd form
plantornasbestämd form genitiv
2planta verb ~de ~t ⟨åld.⟩ plantera
Finita former
plantarpresens aktiv
plantaspresens passiv
plantadepreteritum aktiv
plantadespreteritum passiv
plantaimperativ aktiv
Infinita former
att plantainfinitiv aktiv
att plantasinfinitiv passiv
har/hade plantatsupinum aktiv
har/hade plantatssupinum passiv
Presens particip
plantande
Perfekt particip
en plantad + substantiv
ett plantat + substantiv
den/det/de plantade + substantiv
planta in lära in visst beteende hos: ​planta in el. inplanta ngt
Infinita formeratt planta ininfinitiv aktivPresens participinplantandePerfekt participen inplantad + substantivett inplantat + substantivden/det/de inplantade + substantiv