publicerad: 2015
platoniker
platon·ik·er
[plato´n‑]
substantiv
~n; pl. ~ Platon
Singular | |
---|---|
en platoniker | obestämd form |
en platonikers | obestämd form genitiv |
platonikern | bestämd form |
platonikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
platoniker | obestämd form |
platonikers | obestämd form genitiv |
platonikerna | bestämd form |
platonikernas | bestämd form genitiv |