publicerad: 2015
plattityd
platt·it·yd
[‑y´d]
substantiv
~en ~er • platthet, banalitet
Singular | |
---|---|
en plattityd | obestämd form |
en plattityds | obestämd form genitiv |
plattityden | bestämd form |
plattitydens | bestämd form genitiv |
Plural | |
plattityder | obestämd form |
plattityders | obestämd form genitiv |
plattityderna | bestämd form |
plattitydernas | bestämd form genitiv |