publicerad: 2015
polare
pol·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. polarna • ⟨vard.⟩ kamrat, kompis
Singular | |
---|---|
en polare | obestämd form |
en polares | obestämd form genitiv |
polaren | bestämd form |
polarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
polare | obestämd form |
polares | obestämd form genitiv |
polarna | bestämd form |
polarnas | bestämd form genitiv |