publicerad: 2015
polonium
pol·oni·um
[‑o´ni‑ el. ‑å´ni‑]
substantiv
~et el. poloniet el. ~ • en metall
Singular | |
---|---|
ett polonium | obestämd form |
ett poloniums | obestämd form genitiv |
poloniumet (poloniet, polonium) | bestämd form |
poloniumets (poloniets, poloniums) | bestämd form genitiv |