publicerad: 2015
polygon
poly·gon
[‑gå´n]
substantiv
~en ~er • månghörning
Singular | |
---|---|
en polygon | obestämd form |
en polygons | obestämd form genitiv |
polygonen | bestämd form |
polygonens | bestämd form genitiv |
Plural | |
polygoner | obestämd form |
polygoners | obestämd form genitiv |
polygonerna | bestämd form |
polygonernas | bestämd form genitiv |