publicerad: 2015
polymer
1poly·mer
[‑me´r]
substantiv
~en ~er • mycket stor, kedjeliknande molekyl som uppkommit genom upprepad sammanlänkning av mindre; ämne uppbyggt av sådana molekyler
Singular | |
---|---|
en polymer | obestämd form |
en polymers | obestämd form genitiv |
polymeren | bestämd form |
polymerens | bestämd form genitiv |
Plural | |
polymerer | obestämd form |
polymerers | obestämd form genitiv |
polymererna | bestämd form |
polymerernas | bestämd form genitiv |