publicerad: 2015
positionering
pos·it·ion·er·ing
substantiv
~en ~ar • till positionera sig
Singular | |
---|---|
en positionering | obestämd form |
en positionerings | obestämd form genitiv |
positioneringen | bestämd form |
positioneringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
positioneringar | obestämd form |
positioneringars | obestämd form genitiv |
positioneringarna | bestämd form |
positioneringarnas | bestämd form genitiv |