publicerad: 2015
positivitet
pos·it·iv·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • särsk. till 1positiv 2
Singular | |
---|---|
en positivitet | obestämd form |
en positivitets | obestämd form genitiv |
positiviteten | bestämd form |
positivitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
positiviteter | obestämd form |
positiviteters | obestämd form genitiv |
positiviteterna | bestämd form |
positiviteternas | bestämd form genitiv |