publicerad: 2015
possessionat
pos·sess·ion·at
[‑a´t]
substantiv
~en ~er • ⟨åld.⟩ godsägare
Singular | |
---|---|
en possessionat | obestämd form |
en possessionats | obestämd form genitiv |
possessionaten | bestämd form |
possessionatens | bestämd form genitiv |
Plural | |
possessionater | obestämd form |
possessionaters | obestämd form genitiv |
possessionaterna | bestämd form |
possessionaternas | bestämd form genitiv |