publicerad: 2015
potentat
pot·ent·at
[‑a´t]
substantiv
~en ~er • härskare; mäktig person
Singular | |
---|---|
en potentat | obestämd form |
en potentats | obestämd form genitiv |
potentaten | bestämd form |
potentatens | bestämd form genitiv |
Plural | |
potentater | obestämd form |
potentaters | obestämd form genitiv |
potentaterna | bestämd form |
potentaternas | bestämd form genitiv |