publicerad: 2015
prästbetyg
präst|be·tyg
substantiv
~et; pl. ~ • personbevis i äldre tid
Singular | |
---|---|
ett prästbetyg | obestämd form |
ett prästbetygs | obestämd form genitiv |
prästbetyget | bestämd form |
prästbetygets | bestämd form genitiv |
Plural | |
prästbetyg | obestämd form |
prästbetygs | obestämd form genitiv |
prästbetygen | bestämd form |
prästbetygens | bestämd form genitiv |