publicerad: 2015
prästbevis
präst|be·vis
substantiv
~et; pl. ~ • i äldre tid; till bevis 2
Singular | |
---|---|
ett prästbevis | obestämd form |
ett prästbevis | obestämd form genitiv |
prästbeviset | bestämd form |
prästbevisets | bestämd form genitiv |
Plural | |
prästbevis | obestämd form |
prästbevis | obestämd form genitiv |
prästbevisen | bestämd form |
prästbevisens | bestämd form genitiv |