publicerad: 2015
pragmatik
pragm·at·ik
[‑i´k]
substantiv
~en • en filosofisk skola; vetenskapen om språkets användning
Singular | |
---|---|
en pragmatik | obestämd form |
en pragmatiks | obestämd form genitiv |
pragmatiken | bestämd form |
pragmatikens | bestämd form genitiv |