publicerad: 2015
pratare
prat·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. pratarna 1prata
Singular | |
---|---|
en pratare | obestämd form |
en pratares | obestämd form genitiv |
prataren | bestämd form |
pratarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
pratare | obestämd form |
pratares | obestämd form genitiv |
pratarna | bestämd form |
pratarnas | bestämd form genitiv |