publicerad: 2015
predestinera
pre·de·stin·era
verb
~de ~t • förutbestämma till salighet; äv. bildl.; jfr predestination: äldste sonen var predestinerad att ta över gården
Finita former | |
---|---|
predestinerar | presens aktiv |
predestineras | presens passiv |
predestinerade | preteritum aktiv |
predestinerades | preteritum passiv |
predestinera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att predestinera | infinitiv aktiv |
att predestineras | infinitiv passiv |
har/hade predestinerat | supinum aktiv |
har/hade predestinerats | supinum passiv |
Presens particip | |
predestinerande | |
Perfekt particip | |
en predestinerad + substantiv | |
ett predestinerat + substantiv | |
den/det/de predestinerade + substantiv |