publicerad: 2015
prelatur
pre·lat·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er • Prelaturen en katolsk organisation
Singular | |
---|---|
en prelatur | obestämd form |
en prelaturs | obestämd form genitiv |
prelaturen | bestämd form |
prelaturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
prelaturer | obestämd form |
prelaturers | obestämd form genitiv |
prelaturerna | bestämd form |
prelaturernas | bestämd form genitiv |