publicerad: 2015
presidentur
pre·sid·ent·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er • presidentskap
Singular | |
---|---|
en presidentur | obestämd form |
en presidenturs | obestämd form genitiv |
presidenturen | bestämd form |
presidenturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
presidenturer | obestämd form |
presidenturers | obestämd form genitiv |
presidenturerna | bestämd form |
presidenturernas | bestämd form genitiv |