publicerad: 2015
problemlösare
pro·blem|lös·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑lösarna • till problem 1,2 lösare 1
Singular | |
---|---|
en problemlösare | obestämd form |
en problemlösares | obestämd form genitiv |
problemlösaren | bestämd form |
problemlösarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
problemlösare | obestämd form |
problemlösares | obestämd form genitiv |
problemlösarna | bestämd form |
problemlösarnas | bestämd form genitiv |