publicerad: 2015
procedur
pro·ced·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er • förfaringssätt, förfarande, ordning vid rättegång
Singular | |
---|---|
en procedur | obestämd form |
en procedurs | obestämd form genitiv |
proceduren | bestämd form |
procedurens | bestämd form genitiv |
Plural | |
procedurer | obestämd form |
procedurers | obestämd form genitiv |
procedurerna | bestämd form |
procedurernas | bestämd form genitiv |