publicerad: 2015
proviantör
pro·vi·ant·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • ⟨åld.⟩ proviantanskaffare
Singular | |
---|---|
en proviantör | obestämd form |
en proviantörs | obestämd form genitiv |
proviantören | bestämd form |
proviantörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
proviantörer | obestämd form |
proviantörers | obestämd form genitiv |
proviantörerna | bestämd form |
proviantörernas | bestämd form genitiv |