publicerad: 2015
pryttel
pryttel
substantiv
~n pryttlar • mest i pl.; ⟨vard.⟩ sak, grej, grunka
Singular | |
---|---|
en pryttel | obestämd form |
en pryttels | obestämd form genitiv |
prytteln | bestämd form |
pryttelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
pryttlar | obestämd form |
pryttlars | obestämd form genitiv |
pryttlarna | bestämd form |
pryttlarnas | bestämd form genitiv |