SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
punkt
punkt substantiv ~en ~er geometriskt objekt utan ut­sträckning; bestämd plats; ​den springande punkten kärnan, det viktigaste; ​typografisk punkt en mått­enhet för stil­graderett skilje­tecken (.)in­slag i program, före­dragning e.d., program­punkt⟨ekon.⟩ tion­dels promille: ​räntan sjönk med två punkteri sms.; ​isolerad, riktad mot ett bestämt om­råde​ – De flesta sammansättn. med punkt- hör till punkt 5.
Singular
en punktobestämd form
en punktsobestämd form genitiv
punktenbestämd form
punktensbestämd form genitiv
Plural
punkterobestämd form
punktersobestämd form genitiv
punkternabestämd form
punkternasbestämd form genitiv