publicerad: 2015
punkt
punkt
substantiv
~en ~er 1 geometriskt objekt utan utsträckning; bestämd plats; den springande punkten kärnan, det viktigaste; typografisk punkt en måttenhet för stilgrader2 ett skiljetecken (.)3 inslag i program, föredragning e.d., programpunkt4 ⟨ekon.⟩ tiondels promille: räntan sjönk med två punkter5 i sms.; isolerad, riktad mot ett bestämt område – De flesta sammansättn. med punkt- hör till punkt 5.
Singular | |
---|---|
en punkt | obestämd form |
en punkts | obestämd form genitiv |
punkten | bestämd form |
punktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
punkter | obestämd form |
punkters | obestämd form genitiv |
punkterna | bestämd form |
punkternas | bestämd form genitiv |