publicerad: 2015
rättrådighet
rätt|råd·ig·het
substantiv
~en rättrådig
Singular | |
---|---|
en rättrådighet | obestämd form |
en rättrådighets | obestämd form genitiv |
rättrådigheten | bestämd form |
rättrådighetens | bestämd form genitiv |