publicerad: 2015
rättshaveri
rätts|haveri
substantiv
~et ~er • påstridigt hävdande av egen rätt
Singular | |
---|---|
ett rättshaveri | obestämd form |
ett rättshaveris | obestämd form genitiv |
rättshaveriet | bestämd form |
rättshaveriets | bestämd form genitiv |
Plural | |
rättshaverier | obestämd form |
rättshaveriers | obestämd form genitiv |
rättshaverierna | bestämd form |
rättshaveriernas | bestämd form genitiv |