publicerad: 2015
rättsregel
rätts|regel
substantiv
~n ‑regler • till 3rätt 1 1regel
Singular | |
---|---|
en rättsregel | obestämd form |
en rättsregels | obestämd form genitiv |
rättsregeln | bestämd form |
rättsregelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
rättsregler | obestämd form |
rättsreglers | obestämd form genitiv |
rättsreglerna | bestämd form |
rättsreglernas | bestämd form genitiv |